Träningsvärk

Som ett barn skröt jag inför familjen i fredags. Jag hade fått beröm av pilatesinstruktören för min starka rygg, vilket jag berättade för alla vare sig de var intresserade eller inte. Ingen kan nog ärligt säga att de är oberörda av positiv feed back, själv suger jag åt mig som en svamp. Varför ifrågasätta om berömmet verkligen är äkta eller inte? Huvudsaken är att det får mig att må bra.

Igår fick jag mitt nemesis. Det var en helt annan typ av träningspass, med andra muskler i fokus. Om min rygg är stark, kan jag numera konstatera att mina ben är desto svagare. Jag kunde knappt gå i trapporna från gymet. Mina steg var lika stolpiga som efter den gången i Montana då vi satt på hästryggen sex timmar i sträck.

Som tur var mildrades smärtan något efter massagen som sedan följde, men jag stolpar fram rätt bra i dag också. Nu finns bara två vägar att gå. Antingen tar jag tag i mina dåliga benmuskler och tränar även dem i framtiden eller stoppar jag huvudet i sanden och fortsätter träna det som redan är starkt. Förnuft eller känsla, återstår att se.