Min återanpassning till Sverige har underlättats av den otroligt sköna höst vi hittills har haft. I stort sett varje morgon har vi vaknat till vackra orangefärgade soluppgångar och jag har med glädje begett mig ut på mina morgonpromenader.
En morgon, jag tror att det var i måndags, var det magiskt nere vid vattnet. Över den spegelblanka ytan låg tunga dimsjok (sjok, vilket ord, tog ett tag innan jag kom på hur det stavades). Svanfamiljen med sina nu nästan fullvuxna, men fortfarande gråa barn, svävade fram i dimman som en corps de ballet i Svansjön.
Kameran i min iPhone kan inte återge den trolska stämningen, men kombinerat med lite fantasi kanske det går.
Jag tycker att det ser fantastiskt ut. Kram Ulla
ReplyDelete