Varje morgon tar jag en promenad, man kan säga att det är en rutin. Men man kan också se det som en ritual. Varje morgon går jag samma väg, samma tid och lyssnar på samma program på radion. Varje morgon andas jag in några extra andetag när jag kommer fram till vattnet och låter bilden av solen som glittrar i det stilla vattnet dröja kvar i sinnet.
Jag skulle kunna använda min promenad till att upptäcka nya vägar och lyssna på andra program, men det känns inte rätt, i alla fall inte just nu. Min morgonritual är precis vad jag behöver och vill ha. När höstrusket infinner sig, kommer jag troligen att behöva införa någon annan morgonritual. Det vore bra om den kunde inkludera tandtråd.
No comments:
Post a Comment