Fasader

När jag inte riktigt mår som jag ska går det ut över mina barn. Andra människor, som jag inte älskar tillnärmelsevis lika mycket, träffar mitt vanliga glada jag. Mot mina barn visar jag irritation och otålighet. Varför kan jag inte istället vara glad och öm mot mina barn och sur och grinig mot alla andra?

Undrar hur andra människor skulle reagera om vi alltid visade upp för varandra exakt hur vi mår? Om svaret på frågan "Hur står det till?" alltid var ett ärligt och uppriktigt svar. "Just nu är det förj-ligt" - "Det låter inget vidare, vill du prata om det?" "Nej" "OK". Svårare än så borde det inte vara att vara ärlig mot sin omgivning.

Problemet är att ett ärligt svar skapar olust hos mottagaren och ingen vill egentligen bli belastad med andras bekymmer. Därför fortsätter jag att vara glad och trevlig mot min omgivning och förhoppningsvis finns det även energi kvar att vara glad och öm mot mina barn.