Uppdragslös konsult

Mitt första uppdrag såsom egen konsult är avslutat och jag är åter endast en hemmafru. Alternativt en uppdragslös konsult. Inte för att mitt uppdrag ens gjorde anspråk på halvtid, men det gav mig ett alibi. Åtminstone kunde jag säga "Jo, jag arbetar med ett uppdrag".

Att vara hemmafru i Sverige är inte ett alternativ, om man inte tillhör en mycket liten och isolerad samhällsklass. Det gör inte vi och alltså är mitt liv mycket apart. Snart även för mig själv.

Än så länge har vi inte varit i Sverige i mer än knappt tre månader. Jag har hunnit med ett uppdrag, om än litet, samt kommit med i ett konsultnätverk såsom underkonsult. Det är väl ganska bra ändå? Inte ska jag behöva känna mig misslyckad och onyttig bara för att jag inte går till jobbet varje dag? Det gör jag egentligen inte heller, men ändå känner jag andras undrande blickar.

Frågan "Har du fått några uppdrag än?" känns ungefär som efter min skilsmässa för 15 år sedan - "Har du träffat någon än?". Vissa saker tar tid och får ta tid. Fast å andra sidan är nog frågan bara väl ment. Såväl då som nu.