Österlen

Luften är stilla och klar när jag beger mig ut på en morgonpromenad i den lilla byn på Österlen som det senaste halvåret har ökat från 690 till 691 invånare, sedan min vän har flyttat dit. Bokskogen är lysande gul och på marken ligger en gyllene heltäckningsmatta. Med hjälp av blå markeringar tar jag mig runt ensam i skogen utan att gå vilse.

Min vän har flyttat till denna avlägsna plats för att öppna ett spa tillsammans med traktens Gästgiveri. Än så länge är större delen av anläggningen bara halvfärdig och det är svårt att tänka sig slutresultatet när vi går runt och inspekterar byggarbetsplatsen. Som tur är finns det en del som är någorlunda färdig och jag får ta del av utbudet i form av helkroppsmassage.

Lunchen intar vi i Gästgiveriet som till min förvåning är helt fullt. Var alla människor kommer ifrån, denna onsdag i oktober, förstår jag inte, men uppenbart är att det finns liv här på Österlen även på hösten.

På kvällen beger vi oss till byns Stick-café. Ett stående evenemang varannan onsdag i traktens nedlagda banklokal. Där sitter vi, 15 kvinnor och en man, och stickar tillsammans. Känslan är surrealistisk och istället för att fråga mig varför det inte är fler män i sällskapet undrar jag hur denna man har lyckats hamna här. Han visar sig vara en stjärna på området och alla kvinnorna flockar sig runt honom som en tupp i hönsgården.

Det är för mycket att säga att livet på landet är spännande, men det är i alla fall annorlunda.