Låsta dörrar

I filmen Bowling for Columbine konstaterar Michael Moore att orsaken till de många dödsskjutningarna i USA är rädsla. Det är nu många år sedan jag såg filmen, men jag har för mig att amerikanernas rädsla kunde spåras ändå tillbaka till pilgrimmerna.

I vår förort utanför New York City låter man ofta en dörr stå olåst även när man själv inte är hemma. Alltid är det någon som har vägarna förbi för att lämna något, en hantverkare, en städerska eller en PTSA-medarbetare (föräldraföreningen) och då är det bättre att dörren är öppen.

Posten lämnas vanligtvis i en liten metallkorg utanför dörren, helt öppen för allas åsyn. Även den klassiska amerikanska brevlådan förekommer naturligtvis. Med en tydlig signal när posten är levererad, öppen för alla som kommer förbi att tjuvkika in i.

I vår nya svenska förort har alla husen inte bara stadiga lås i inbrottssäkra dörrar, de har även i 99 procent av fallen larm. Dörren låser man självklart när man lämnar hemmet och helst även när man är hemma.

En svensk brevlåda har lås som standard. Vår brevlåda går inte att bara stänga och låta förbli olåst. Den måste låsas för att överhuvudtaget hållas stängd. Alla brevlådor på vår gata har lås, de flesta av samma konstruktion som vår.

När blev vi svenskar så här oroliga och varför är man inte lika orolig i vår New York-förort, trots den konstaterade amerikanska rädslan? Finns det ett samband mellan antal poliser i ett samhälle och antal låsta brevlådor? Vågar man lämna sin dörr olåst när man går hemifrån därför att det finns 28 poliser på 10 000 invånare och poliserna i stort sett känner alla busar på orten till namn?