Ilska

I dag har jag varit vansinnigt arg. Att bli så arg som jag har varit idag, på någon utanför familjekretsen är mycket ovanligt. I alla fall för mig. Förhoppningsvis har personen ifråga bara en marginell uppfattning om omfattningen av min ilska.

Som tur var har jag haft två mycket trevliga saker att dämpa min ilska med under eftermiddagen.

Det började med utvecklingssamtal med sexåringens fröken och sexåringen själv. Sexåringars utvecklingssamtal är nog mestadels positiva och dagens var inget undantag. För mig var det efterlängtat att få sitta i skolan och prata om en av de personer jag håller mest kär. Glömma allt som egentligen är totalt meningslöst och inte värt att ägna en minut av sin tid åt.

Efter det givande samtalet träffade vi på en av våra vänner på gatan. Jag kunde inte låta bli att i förbifarten nämna min hemska dag och hon bjöd in på kaffe och samtalsterapi. Att bo på samma gata som några av ens närmaste vänner är ett verkligt privilegium.

Nu avslutar jag dagen tillsammans med Jussi Björling och sakta men säkert elimineras de sista irritationsbollarna i magtrakten, som har studsat runt sedan lunch.