Lugna kvällar

Nu har jag och sexåringen varit ensamma hemma i fyra kvällar i rad och det är så tyst och lugnt här i huset att jag nästan kan höra fiskarna simma i akvariet. Eftersom sexåringen somnar som en klocka runt åtta, har jag några timmar för mig själv på kvällarna.

Tur är det, då mitt uppdämda behov av egen tid har varit värkande stort. Efter att ha vant mig vid ett antal egna timmar om dagen under mitt hemmafru liv, har jag svårt att anpassa mig till det här med att arbeta varje dag. Inte för arbetets skull, utan för att det inte längre finns något utrymme för egen tid. Jag vet att alla har det så här, men det betyder inte att jag behöver tycka om det.

Nu har jag i alla fall ägnat mina kvällar åt att slutföra mitt senaste filmprojekt, Nyårsafton 2009. Andra människor använder sina videokameror till att filma sina barn, jag filmar mina vänner. Jag skulle hemskt gärna filma mina barn också, om det inte vore för att de blir så utflippade så fort jag tar fram kameran.

Jag ser mig som en dokumentärfilmare light och blir vansinnigt störd över barnen när de konstrar, gömmer sig och gör grimaser så fort kameran kommer fram. Sorry barn, av detta skäl får ni inte er uppväxt dokumenterad med rörliga bilder. Det får däremot mina vänner och snart är det dags för konfrontation.