Blommor och bin

De senaste dagarna har vi inte haft alla kanalerna i vår ena TV. I den andra har det fungerat som det ska. Vilket är tur, eftersom det är där vi har lyckats få Disney Channel utan svensk dubbning. Det går egentligen inte så det är något vi ligger lågt med inför kabelbolaget.

Eftersom jag själv inte tittar på TV (förutom Sense and Sensibility, men det är slut nu) har jag inte brytt mig om vårt kabelproblem och ibland lönar det sig att vara passiv. I går när jag satte igång TV'n för att titta på en film, tycktes alla våra kanaler vara tillbaka igen.

Jag bläddrade snabbt igenom några av kanalerna för att kontrollera och fastnade på Kunskapskanalen. Ett program med min gamla klasskamrat Christina Wahldén skulle precis börja. Ett program där hon skulle prata om sin nya bok "Du kan glömma bort ditt eget barn". Boken handlar om kvinnors utsatthet i krig och tycks inte vara någon munter läsning.

Jag kunde ändå inte låta bli att titta. Dels för att det är fascinerande att se sin gamla klasskamrat i rutan och dels för att ämnet är så berörande. Bredvid mig hade jag sjuåringen och det dröjer inte länge för den oundvikliga frågan kommer, "Vad är våldtäkt, mamma?"

Då gjorde jag det. Nu fanns inte längre någon återvändo. Vi har förhalat det länge, men nu gick det inte längre. Jag berättade sanningen om hur barn blir till. Att det inte räcker med att mamma och pappa pussas, det behövs lite mer. Först därefter kunde jag förklara vad våldtäkt är.

Efter min berättelse om hur barn blir till ser dottern lite skeptiskt på mig. Jag bedyrar att det jag just berättat är sånt som vuxna håller på med, inte barn. Hon pustar tacksamt ut och vi börjar titta på kvällens film istället.