Boléro

På vägen in till stan spelar radion Boléro av Maurice Ravel. Stycket har precis börjat när jag sätter mig i bilen så jag hinner gått och väl till mitt mål, S:t Eriksplan, innan det är slut. Hela vägen ackompanjeras av den eskalerande musiken.

Mina associationer går i andra hand till Blåst på konfekten med Dudley Moore och Bo Derek. I första hand associerar jag till isdans. 1984 vann paret Torvill och Dean guld i Sarajevo med just Ravels Boléro. Jag kan ärligt erkänna att jag inte kom ihåg att de hette Torvill och Dean, men jag kommer mycket väl ihåg deras tävlingsbidrag.

Vem idag bryr sig om konståkning? Visas ens konståkning på TV längre? Eller är det bara jag som har blivit vuxen? Tittar barn fortfarande på denna mycket speciella sport? Mina gör det i alla fall inte.

Jag tror att konståkning som allmän publiksport dog i slutet av 80-talet. Tillsammans med de klassiska svartvita filmerna med Bröderna Marx, Fred Astaire och Tutta Rolf. Ingen tonåring skulle i dag uppskatta Lorrys parodi på svensk pilsnerfilm. De skulle inte förstå, för ingen tittar längre på den typen av filmer. Eller på konståkning.