Kontroll

Barnen bakar kladdkaka och jag behärskar mig. Jag vill gärna vara med överallt och tala om hur de ska göra, se till att de inte spiller för mycket och bevaka att de inte tar alltför rågade mått. När jag lagar mat eller bakar är jag gärna ensam i köket. Även vi med ganska litet generellt kontrollbehov har något område där vi vill behärska situationen mer än annars. Mitt område är köket. Som ensam i köket har jag full kontroll och då trivs jag bäst.

Medan jag skriver har barnen lyckats röra ihop kakan, med bara lite stöd från mig. De har hällt upp kakan i formen och lyckats reda ut konflikten om vem som äter mest smet och hur det ska påverka resterande kakätandet. Slutligen har de även fått in kakan i ugnen. Allt medan jag lugnt och sansat sitter i soffan och försöker tänka på annat.

Min man brukar kommentera att jag inte ser till att barnen hjälper till tillräckligt hemma. Jag borde bli bättre på att inkludera dem i matlagningen för att underlätta för mig själv. Problemet är att jag snarare ser det som en belastning. Inte bara tjatet i sig utan även intrånget på mina domäner. Men självklart har han som ofta annars rätt. Det är nog dags att släppa kontrollen i köket lite.