I söndags började reprisen av BBC's version av Sense & Sensibility, vilken jag lyckades missa. Ingen fara med det eftersom ytterligare en repris sändes på måndagen kl 16.55. Perfekt tänkte jag som arbetar hemma för tillfället. Mannen kommer inte att vara hemma förrän närmare sex och jag kan i lugn och ro titta på det första avsnittet utan att avslöja att jag ägnar mina dagar åt att titta på TV.
På hemmafrumanér ägnade jag hela eftermiddagen åt att putsa hemmet. Ingen skugga skulle falla över mig, om jag mot förmodan skulle ertappas framför TV'n den sena eftermiddagen. När det bara var fem minuter kvar till att programmet skulle börja, hörde jag oroväckande pip från vår uppfart. Som jag befarade var det backcensorn på mannens bil jag hörde.
Vadan detta? Komma hem före fem första arbetsdagen? Precis när mitt TV-tittande skulle börja! Det var bara att krypa till korset och erkänna att jag inte skulle komma att vara tillgänglig på en timme. Min svaghet för Jane Austen är tidigare känd här hemma så det var ganska enkelt att förklara varför jag var tvungen att sätta mig framför TV kl 17 en måndagseftermiddag, även om förståelsen nog inte fanns där.
På söndag är det dags igen, eller måndag eller varför inte både och...
No comments:
Post a Comment