Första lektionen

Innan vi sätter oss i bilen för den första lektionen fladdrar fragmentariska minnesbilder förbi. Konflikter i skidbacken, på cykeln och på skridskobanan. Min brist på tålamod och dotterns känsla av otillräcklighet har följt oss som ett gammalt trist par.

Med en känsla av oråd snarare än tillförsikt intar vi därför våra platser i bilen med skylten Övningskör på bakrutan. Det visar sig att vi båda har blivit både äldre och klokare. Lektionen går som en dans. Dottern hanterar sina misstag med balanserat lugn och arbetar målmedvetet vidare. Jag tar motorstoppen med ro och berättar stilla och sansat hur hon ska göra för att det ska bli rätt.

Efter 45 minuter bedömer jag att lektionen får vara slut för idag, även om vi båda skulle kunna fortsatt en stund till. Men vis som jag numera är avblåser jag undervisningen när det går som bäst. Nu kan vi båda se fram emot nästa tillfälle och hoppas på att det fortsätter i samma anda.