Kolmården

Höstlovet dyker alltid upp när vi som minst anar det och plötsligt står vi med en skolfri vecka och ett förväntansfullt barn. Jag säger ett barn eftersom de andra två sköter sig själva och inte har några problem att sysselsätta sig på höstlovet.

Spontant hade vi bokat in en tvådagarstripp till Kolmården som inledning på lovet och gav oss av tidigt i söndags morse. Vädret var perfekt och känslan overklig när vi strövade omkring i den näst intill öde djurparken. Mycket var igenbommat men detta kompenserades av den totala bristen på trängsel.

Behållningen var självklart delfinshowen som nog aldrig slutar att fascinera, även om Markooliotemat inte var ämnat för mig. Även schimpanser och gorillor är svåra att se sig mätt på. Speciellt schimpanserna med sin intensitet och lekfullhet.

Den oväntade behållningen fick vi när vi lämnade stora stråket för att följa skylten "Utsiktspunkt 150 m." Vägen till denna punkt gick nämligen bakom björnhägnet och helt plötsligt stod vi öga mot öga med hela björnfamiljen. De djur som totalt lös med sin frånvaro utefter den vanliga vägen. Deras förvånade min visade att vi var ganska ensamma om att lockas av utsiktspunkten, men de låg lugnt kvar och brydde sig inte om att vi hade avslöjat deras hemlighet.