Kärlek

När jag var åtta år bröt min mamma benet. Jag minns hur hon låg hjälplös i sängen med benet i gips. Hur vi hanterade logistiken minns jag däremot inte. Det var ju bara mamma, jag och lillasyster som då inte kan ha varit mer än ett par år.

Sedan den gången kan jag inte minnas att jag har sett min mamma sjuk. Tvärtom är det alltid hon som har varit den starka. Den som har löst mina och mina systrars problem med sin handlingskraft och styrka.

När mitt hjärta brast vid 25 års ålder kom hon till min lägenhet och sov i min säng. När jag var nyskild och min tvättmaskin gick sönder hjälpte hon mig att köpa en ny. När tonåringarna var små fanns hon alltid till hands för att hjälpa till att hämta på dagis.

Nu är min mamma sjuk igen och den här gången tycks det inte hjälpa med lite gips och sängliggande. Nu är det min tur att finnas till hands med omtanke och kärlek. Jag hoppas att jag kan ge tillbaka åtminstone en bråkdel av all kärlek jag har fått.