Cabaret igen

Lördag kväll är artonåringen och jag på Tyrol för att titta på Viktor Rydbergsskolans uppsättning av Cabaret. En av dotterns äldsta vänner spelar med i bandet och det vill hon inte missa. Själv ser jag det som ett kul tillfälle att få komma ut med min stora dotter på tu man hand för en gång skull.

Strax efter att vi har slagit oss ned på våra nästan oförskämt bra platser precis framme vid scenen anländer vår bordsgranne. Lite förvånat noterar vi att han är där ensam och efter en stund inleder vi ett samtal med mannen som är i 60-årsåldern. Vi sitter lite för nära varandra för att undvika den artigheten.

Mannen berättar att han inte har anknytning till någon i föreställningen, men att han lockats dit av flickan på affischen. Lite udda tänkte jag, men samtidigt ett trevligt initiativ från en ensam man.

Det visar sig att mannen kommer från min mans hemtrakter och vi utbyter gemensamma referenser. När väl föreställningen kommer igång är det slut på vårt samtal och vi får ta del av en mycket proffsig skoluppsättning som eleverna måste ha lagt ner fantastiskt mycket arbete på.

Dagen efter beskriver jag för min man om mannen vi hade vi vårt bord och han identifierar honom direkt. Det visar sig att den man vi har suttit och småpratat med är en mycket välkänd profil inom extremhögern i sina hemtrakter.

Helt plötsligt förstår jag att det inte bara var den söta flickan på affischen som hade lockat dit honom, utan också den pose hon gör. Vårt oskyldiga samtal känns med ens befläckat och förställningens n-z-a inslag får en helt annan innebörd.