Promenad

Det första jag gör efter att familjen har gått till skolor och jobb är att sätta på kaffe. Därefter tar jag min kopp och sätter mig med datorn i knät i soffan. Då är det meningen att jag ska knopa ihop dagens blogginlägg. Ofta går det bra, ibland går det inte. I morse gick det inte alls. Istället tittade jag ut genom fönstret och insåg att himlen var blå och solen nästan skymtade bakom trädkronorna.

Istället för att skriva skickade jag därför iväg ett sms till en av mina kära grannar. Två själar med samma tanke och fem minuter senare var vi ute på promenad i det vackra vintervädret. Just då kände jag mig ganska privilegierad trots allt. Visst vill jag börja jobba snart men att ha möjlighet till en förmiddagspromenad en onsdag tillsammans med trevligt sällskap är inte så dumt det heller.

För mig med viss åldersnoja är det, tvärt om mot vad man kan tro, stärkande med unga, snygga och insiktsfulla väninnor. Jag speglar mig i det jag ser och känner mig lika ung, snygg och insiktsfull.