Länge har jag funderat på bemötandet från de andra föräldrarna när vi springer om varandra i korridorerna. Föräldrarna till barnen jag känner hälsar och pratar glatt. Men när jag söker ögonkontakt med andra föräldrar får jag vanligtvis inget gensvar. Till slut kom jag fram till att det är bara jag som är understimulerad som tycker att man ska bemöta halvt okända människor i skolan med någon form av artighet.
Men så läste jag min forna grannes blogginlägg från deras nya skola i San Fransisco. Hur främmande föräldrar kommer fram för att presentera sig och hur intresserade alla är av de nyanlända. Det är ju där skon klämmer. Den värmen och nyfikenheten från omgivningen vi upplevde under vårt år i USA är svår att vänja sig av med. I Sverige har vi så mycket värme och omtanke att ge till dem vi känner, men innan vi har blivit propert introducerade för varandra håller vi oss på vår kant.
No comments:
Post a Comment